All posts by parkbanksolidaritet

Rättegången fortsätter…men inte översättningen

För närvarande finns det ingen tid för översättande eller rapportering från rättegångsdagarna men för den som vill följa processen så gott det går, gör det bäst på https://parkbankprozess.blackblogs.org .

Rättegången fortsätter på samma manér som tidigare med en tramsig åklagare från medeltiden, ett gäng drivna advokater som gör allt för våra kamrater, en oerfaren domare i politiska mål och en ständig skara solidariska åhörare.

En förändring må vara att domaren intagit en tydligare hållning till åklagarsidans fördel även om hon då och då dumförklarar åklagaren tillsammans med advokaterna. Hon [domaren] har även blivit hårdare mot åhörarna och hotat med repressalier efter att klotter upptäckts på bänkarna med budskap som “ACAB” och “Parkbank III.” Det är ännu oklart vilka repressalier det innebär mer än hårdare entrékontroller.

Vittnen från polisen har hörts angående kameraövervakning men det har än så länge bara lett till förvirring, skumraskaffärer på snutens sida och fördröjt rättegångsförlopp.

Tills tiden finns eller något dramatiskt inträffar: läs parkbankprozess-bloggen!

Kort rapport från de tre första rättegångsdagarna

​Efter upptakten dagen innan med en svartblocksdemo med femhundra deltagare, ljudbil, fyrverkerier, hundratals tomtebloss och tal framför fängelset inleddes så rättegången mot de tre kamraterna från parkbänken den åttonde januari 2020 med kraftig försening. Förseningen, som gång på gång uppmärksammats i besvärade ordalag av åklagarvesslan Schakau, berodde på de säkerhetskontroller och den timmes tid för genomförande av kontrollerna, vilken Schakau själv haft inflytande över att besluta om. Även det femtiotal fullmunderade och konfliktsökande snutar som stod uppställda i parad på varje trappavsats, i varje korridor och skrymsle av byggnaden, ingick i dessa säkerhetsåtgärder.

De cirka hundra familjemedlemmar, kamrater, vänner, banditer, journalister och civila snutas som lyckades ta sig igenom kontrollerna, stämde upp i ett stort jubel med applåder, när de två fångarna äntligen släpptes ut i rättegångssalen. Åtskilda av en glasruta och ett nät som hindrade projektiler och andra föremål från att flyga mellan publik och domstol, hindrades vi på andra sidan inte från att skratta, gråta, banka i rutan och bänkarna, slänga kyssar, utbyta blickar och leenden, eller från att skandera: Frihet för alla fångar, så att det skakade i nazi-bygget, från att bua och förolämpa pressen eller att sjunga: I’m still standing, yeah, yeah, yeah, när våra kamrater återvände till salen från cellerna efter pauserna.

Det har nu gått tre rättegångsdagar och resultatet hittills har varit en boxningsmatch, där åklagaren uppvisat stor arrogans, en bekväm känsla av att vara oantastlig och alltid ha rätt, vilket under de haglande tekniskt mycket skickliga slagen från de sex advokaterna mest fått honom, åklagaraset, att framstå som en desperat, lättkränkt, vilsen och respektlös liten vessla. Domaren, som aldrig tidigare haft en så kallad politisk rättegång, har mest besvärat och överväldigad försökt hänga med i den showartade ordväxlingen. När hon väl har pratat så har hon varit lättsam, låtit sig köras över (inom juridiska formella gränser) och hon har hittills även låtit oss hållas, även när folk har lagt sig i rättegången från andra sidan glaset. Till exempel när en plit lade sin hand på en av kamraterna för att avbryta en diskret ordväxling med en av de andra kamraterna och ett starkt ”Rör honom inte!” kom från publiken. Detta ledde till tumult i rättssalen och åklagaren menade att ett daltande med publiken leder till extremistiska handlingar, och syftade på samhället i stort, vilket vidare ledde till en lång och aggressiv diskussion mellan försvaret och åklagarsidan.

I slutändan är detta bättre än att ha en strikt domare men en domare är aldrig mer än just en domare. Under dag tre visade hon med all önskvärd tydlighet att så är fallet, genom att bifalla eller ogilla hemställningar som framfördes till åklagarens fördel.

Bortsett från underhållningen, där åklagaren vid upprepade tillfällen sköts ner från sin trygga sadel, konstaterades det under andra dagen att kamraternas extraadvokater (varje kamrat har för närvarande en huvudansvarig advokat och en extra) inte kommer att betalas av staten. Åklagarens side-kick å andra sidan, herr Bornmann, fortsätter att få betalt under samma premisser som extraadvokaterna tidigare haft, det vill säga att fallet anses vara ett stort och avancerat fall. Beslutet, som fattades av Oberlandesgericht (OLG), vilket är en politiskt styrd domstol med goda relationer till polisledningen och åklagaren i fallet, innebär att kostnaderna på minst 400 000 kronor och eventuellt mycket mer, landar på kamraterna.

Med andra ord: de behöver pengar! Så, på alla vis det går, skramla ihop vad ni kan och skicka till :

Rote Hilfe e.V. OG Hamburg
IBAN: DE06 2001 0020 0084 6102 03
BIC: PBNKDEFF
Meddelande: Parkbank

Under den tredje dagen anfördes även en hemställan om att ogiltigförklara delar av utredningen så som den genomförts och att domstolen ska bortse från och eller diskreditera mediaövervakningen som varit runt fallet, då den obestridligt utnyttjats av flera samverkande snutmyndigheter för att på propagandamanér döma kamraterna på förhand. Anförandet hölls i över en halvtimme och tog upp flera exempel där snuten delar information med media, innan de delat den med försvarssidan. Information som inte sällan varit spekulativ men som presenterats som saklig och faktisk. Domaren beslöt att det i nuläget inte fanns anledning att bifalla denna begäran.

Ett av alla de citat som lämnat mer eller mindre anonyma snut-torra läppar och som reciterats i ett tiotal tidningar sedan dess, är att snuten i och med denna utredning anser sig ha ”stuckit rakt in i hjärtat av den anarkistiska scenen.”

De har onekligen stuckit rakt in i anarkins hjärta, in i kämpande kamraters hjärtan, men vi är som en nässla, som styvmorsviol, en gråbo, våra hjärtan är inte ett utan många, utspridda över hela växtkroppen i det som utgör anarkins och den anarkistiska kampens växtkropp. Som kirskål kommer vi att kväva repressionens avskyvärda, välansade gräsmatta och göra ojämn varje rak linje i dess trädgård.

Skaffa pengar och mod, fortsätt kämpa, skriv till kamraterna och besök rättegången!

I solidaritet med de tre kamraterna från parkbänken

Rättegångsdatum fastställda

Hittills har tjugofem rättegångsdagar fastslagits. De kommer samtliga att äga rum i högsäkerhetssal 237 i Landgericht Hamburg (Sievekingplatz 1). Högsäkerhetssal innebär att de kommer ha separata säkerhetskontroller och åhörarutrymmet avdelat från de åtalade med en glasskiva. Målet är att ha en manifestation som samlingspunkt utanför domstolen varje processdag.

Om ni vill in till rättegången, räkna då med en extra timme för att komma in.

8.1.     13:00
16.1.   13:00
17.1.     9:00
20.1.   13:00
22.1.   13:00
23.1.   13:00
27.1.     9:00
28.1.     9:00
29.1.     9:00
3.2.     13:00
4.2.       9:00
6.2.       9:00
10.2.   13:00
12.2.     9:00
17.2.     9:00
18.2.     9:00
20.2.     9:00
27.2.     9:00
28.2.     9:00
2.3.       9:00
3.3.       9:00
5.3.       9:00
31.3.     9:00
2.4.       9:00
3.4.       9:00
7.4.       9:00
8.4.       9:00
9.4.       9:00

Update 20.12.2019: Lägesrapport kring åtalet mot de tre från parkbänken

I början av november mottog de tre fån parkbänken åtalen skriftligt från Generalstaatsanwaltschaft Hamburg. Skrivelsen förklarar vissa delar av utredningen, den eftersträvade bevisföringen och avslutas med en ansökan om att bibehålla beslutet om att de två som sitter häktade ska förbli häktade och att den tredje förblir på fri fot under särskilda villkor. Dessutom ansöks det om att huvudförhandlingarna mot de tre ska öppnas i Landgericht.

 

De tre kamraterna kommer att anklagas för att i samråd ha förberett sig för att begå brott. De påstådda brotten är enligt åklagaren förberedelse till mordbrand såväl som förberedelse till grov mordbrand. Skillnaden mellan graderna grov och inte grundar sig i att det vid en av de påstådda målen ska ha funnits akut fara för människors liv och hälsa, vilket bygger på rena spekulationer. Utöver det anklagas en av kamraterna för att ha brutit mot vapenlagen, i och med att han skulle ha haft med sig brandsatser. Passande nog lägger åklagaren även till åtal för medhjälp till brott mot vapenlagen mot de resterade två.

Då de tre kamraterna varken yttrar sig om åtalspunkterna eller i övrigt i utredningen, återstår det bara för åklagarkammaren att luta sig mot utredningsresultaten. Tidpunkten för gripandet ska enligt åklagaren ses som att de planerat att genomföra attacker på årsdagen för G20.

Det är inte upp till oss att bedöma trovärdigheten i åtalspunkterna eller att över huvud taget spekulera i skuld eller oskuld. Vi försöker inte heller lista ut vad som verkligen skulle ha hänt. Allt detta kommer att få sin scen i rättegångssalen och åklagaren kommer att använda det för att iscensätta en attack mot militant politik. Det kommer framförallt att ske genom att få den så kallade ”faran för människors liv och hälsa” accepterad; att husdörren till en Hamburg-senators adress skulle vara ett mål för attack bygger på rena spekulationer. Att efter en platsgenomgång, det vill säga enligt en experts åsikt, utgå från att dörren skulle kunna vara ett tilltänkt mål, betyder inte på långa vägar att denna också skulle antändas och därigenom sätta människoliv på spel. Denna anklagelse tjänar i första hand till att diskreditera militant och revolutionär politik och syftar till att producera mörkast möjliga bild av de åtalade kamraterna. Inom ramen för tramsiga extremismteorier överförs här förhållningssätt som tillhör människoföraktande ideologier på upproriska personer. Det handlar om en demonisering, om att agera avskräckande för att splittra och spärra in delar av en emancipatorisk rörelse.

Vi låter oss inte skrämmas eller ens splittras av åklagarens konstruktioner och lögner. Vårt handlande riktar sig mot människoföraktande ideologier och levnadsförhållanden och siktar på att förändra dessa radikalt, aggressivt, vi är konfliktberedda och ständigt sökande efter vägar som tar oss närmare ett liv i frihet.

 

Vi stöttar de åtalade och står för våra revolutionära övertygelser och utopier.

 

Håll ögon och öron öppna, kom till manifestationerna och tillställningarna. Samla in pengar och skriv till fångarna och visa er solidaritet på gatan!

De tre från parkbänken – rättegångsstart

Rättegången inleds den åttonde januari 2020 klockan 13.

Vi vill nu kungöra att rättegången mot de tre kamraterna från Hamburg närmar sig. Sedan de greps under natten mot den åttonde juli 2019, sitter två av dem fortfarande i häkte. Rättegången inleds den åttonde januari 2020 klockan 13 vid Langericht i Hamburg (vilken sal det blir är fortfarande oklart). Kom till rättegången och visa din solidaritet med kamraterna!

Kom på nyårsafton till häktet Holstenglacis och låt oss inleda det nya året tillsammans med fångarna! Dessutom kommer den första rättegångsdagen att inledas med en manifestation framför domstolen klockan 12 (en timme innan rättegången börjar).

Fortsätt vara vaksamma och invänta fler nyheter!

Frihet för de tre från parkbänken!

Mer info på: pbsolidaritet.blackblogs.org

parkbanksolidarity.blackblogs.org

Översatt från de.indymedia.org.

Åtal har väckts (uppdateras snart)

Åtal har nu väckts mot de tre från parkbänken, som åtalas för förberedelse till grov mordbrand.

I den senaste uppdateringen rådde juridisk oklarhet kring den tredje, som befinner sig på fri fots, DNA. Domstolen har nu bestämt sig för att kamratens DNA får användas i utredningen.

Hatet mot staten kokar och solidariteten växer i våra hjärtan!

Uppdateras snart.

Övervakning, DNA-prover och fler husrannsakan – ett par (äldre och nyare) nyheter om de tre från parkbänken

Update 08.11.

Enligt åklagaren ska en av de misstänkta ha stått under bevakning under kvällen då de greps och denne ska då ha fyllt en behållare med bensin på en besinstation.

Två av de misstänkta ska ha övervakats från det att det lämnade lägenheten till dess att de nådde parkbänken, där de sedan kontrollerades och greps av ett flertal civila snutar.

Som det tidigare rapporterats om, så togs DNA från de två kamraterna i häktet. DNA:t från den tredje personen fick först inte inhämtas, då de DNA-spår som funnits på bevismaterial (även om de var mycket svaga) ansågs bara vara av manlig härkomst. Den tredje kamraten kunde alltså inte kopplas till bevismaterialet. Efter att Generalstaatsanwalt överklagat beslutade Landgericht Hamburg att snutenn fick ta DNA från den tredje kamraten, med motiveringen att experter hos LKA (snuten) ansåg sig ha funnit ”komplexa blandspår”, där det tidigare bara varit mansspår. Alla tre DNA-proven jämförs förmodligen mot BKA-databanken (där alla brottsrelaterade DNA-spår samlas).

Den nionde oktober 2019 genomfördes på nytt en husrannsakan hos den tredje misstänkte. Snutarna befann sig till en början ensamma i lägenheten. Det enda ”vittnet” var låssmeden.

Officiellt var orsaken till husrannsakan sökandet efter en handskriven anteckning för att kunna jämföra med bevismaterial. Enligt ett beslut från LKA handlar det om att finna författaren till en lapp som beslagtogs i samband med gripandet. Det står nu även klart att utredningen fortsätter och framförallt att det söks efter fler inblandade. Under husrannsakan tydliggjorde LKA att människor i de tre:s omgivning övervakas och känns vid namn.

I samband med husrannsakan togs även DNA-prov från den tredje misstänkte.

Det sista beslutet från Landgericht beträffande den tredje personens DNA ogillades till slut. För närvarande väntas ett nytt beslut från Landgericht och DNA, som i och för sig finns hos snutarna, får inte fortsätta analyseras.

Det kommer i dagsläget inte begäras en ny häktesförhandling, då det uppenbart handlar om en pågående utredning och att en därför kan utgå ifrån att advokaterna inte får tillgång till (en stor del av) förundersökningen.

Om Generalstaatsanwaltschaft hålla sig inom sexmånadersramen, måste åtal väckas innan årsskiftet och den första processdagen måste ha ägt rum senast den åttonde januari 2020.

„they can bun my flesh, but they can’t touch my spirit, they wan‘ take way my freedom, but they can’t take away my spirit“

„they can bun my flesh, but they can’t touch my spirit, they wan‘ take way my freedom, but they can’t take away my spirit“

Denna text kommer från häktet Holstenglacis i Hamburg, där de två kamraterna från Parkbänks-fallet sitter häktade och har publicerats osignerad på https://parkbanksolidarity.blackblogs.org .

„they can bun my flesh, but they can’t touch my spirit, they wan‘ take way my freedom, but they can’t take away my spirit“

Varje cell, varje hårstrå, varje droppe blod är en del av min kropp. Genom att det tas ett DNA-prov från min kropps celler mot min vilja, såras kroppen av rättsapparaten och dess hantlangare, samma sak genom min fångenskap.

Jag kommer inte att gå in på de olika meningslösa argumenten kring denna utrednings DNA-stöld, då jag överlag inte vill rättfärdiga DNA-stölder. De DNA-databaser som inrättades för ett par årtionden sedan gömmer sig inte längre bakom skenargument som farliga våldsbrottslingar, utan är ett permanent verktyg i den statliga besattheten av datainsamling och kontroll. Från graffare till snattare, vi borde alla finans i deras register om de fick de som de ville.

Också inför domstol kan vi se den fortskridande utvecklingen av DNA, från att ha varit ett indicium till att bli ett bevis. Exempel på detta går att se i flera europeiska länder, där domar helt baserade på DNA som bärande bevismaterial sedan länge varit verklighet. DNA, som ett alltigenom ideologiskt instrument, gör det möjligt att använda en bild på en människa, en biografi eller en position tillsammans med en brottsanklagelse för att förkunna en dom, även om det inte bevisar något.

Det skulle dock vara fel att argumentera inom ramarna för deras självlegitimerade teater. Det ständigt pågående datainsamlandet av alla slag är uppenbarligen inte till för vårt skydd, för vårt välbefinnande, utan för att försvara deras härskande genom pengar, egendom och makten över andra människor. Tvärtemot ett vitt utbrett missförstånd så finns det inga neutrala databanker. De fungerar i enlighet med härskandets mentalitet. Det som idag är ”harmlösa” data, kan imorgon användas mot de som datan tagits från. Historien har på de mest fruktansvärda vis undervisat oss i just detta. Det som ena dagen är en lista, en förteckning, ett medlemskap, kan nästa dag bli en dödsdom. Att samhällets tillstånd förändras snabbt och aldrig är så stabilt som det påstås, det vet vi alla. Att frihetens fiender samlar data och kategoriserar människor i sina syften, det har genom vissa händelser den sista tiden ännu en gång förtydligats. Till exempel det högerextrema nätverket ”Nordkreuz” dödslista, ett nätverk som består av (Elit-)soldater från försvarsmakten, poliser, hemvärnsmedlemmar såväl som personer inom rättsväsendet och politiken. Eller hotbreven mot antiauktoritära och anarkistiska revolutionärer i Berlin, sammanställt och skickat av LKA-poliser med information ut polisakter och databanker. Databankerna, som runtom i Europa används mot människor i flykt, där deras kroppar mäts såsom boskap, för att möjliggöra identifiering på andra platser.

Men också den allestädes närvarande totala digitaliseringen spelar en stor roll. Data om oss som insamlas från sociala nätverk, telekom- och GPS såväl som allt vad online-shopping och ”sharing-mobilitet” heter blir alltså repressionsorganens huvudkälla. Dessvärre kan vi se ett skrämmande stort och frivilligt deltagande i dessa processer.

Därmed utesluts alla de människor som inte är en del av det etablerade legala samhället, t.ex. de som saknar papper. När samhället ständigt blir allt mer glasartat försvinner de platser där den permanenta kontrollen inte härskar. Den sociala dimman sig belysas inför makthavarna.

Individer som bär på en längtan efter ett liv i frihet borde, oberoende vilken situation de befinner sig i, försöka skapa okontrollerade platser och försvara dem, och stötta och visa sig solidariska med människor som förföljs, hotas, utnyttjas eller förtrycks.

Detta innebär dock en konflikt med de som härskar över oss. Låt oss ställa våra självorganiserade kamper mot deras världsordning.

UHA Holstenglacis, Hamburg, Augusti 2019