Efter upptakten dagen innan med en svartblocksdemo med femhundra deltagare, ljudbil, fyrverkerier, hundratals tomtebloss och tal framför fängelset inleddes så rättegången mot de tre kamraterna från parkbänken den åttonde januari 2020 med kraftig försening. Förseningen, som gång på gång uppmärksammats i besvärade ordalag av åklagarvesslan Schakau, berodde på de säkerhetskontroller och den timmes tid för genomförande av kontrollerna, vilken Schakau själv haft inflytande över att besluta om. Även det femtiotal fullmunderade och konfliktsökande snutar som stod uppställda i parad på varje trappavsats, i varje korridor och skrymsle av byggnaden, ingick i dessa säkerhetsåtgärder.
De cirka hundra familjemedlemmar, kamrater, vänner, banditer, journalister och civila snutas som lyckades ta sig igenom kontrollerna, stämde upp i ett stort jubel med applåder, när de två fångarna äntligen släpptes ut i rättegångssalen. Åtskilda av en glasruta och ett nät som hindrade projektiler och andra föremål från att flyga mellan publik och domstol, hindrades vi på andra sidan inte från att skratta, gråta, banka i rutan och bänkarna, slänga kyssar, utbyta blickar och leenden, eller från att skandera: Frihet för alla fångar, så att det skakade i nazi-bygget, från att bua och förolämpa pressen eller att sjunga: I’m still standing, yeah, yeah, yeah, när våra kamrater återvände till salen från cellerna efter pauserna.
Det har nu gått tre rättegångsdagar och resultatet hittills har varit en boxningsmatch, där åklagaren uppvisat stor arrogans, en bekväm känsla av att vara oantastlig och alltid ha rätt, vilket under de haglande tekniskt mycket skickliga slagen från de sex advokaterna mest fått honom, åklagaraset, att framstå som en desperat, lättkränkt, vilsen och respektlös liten vessla. Domaren, som aldrig tidigare haft en så kallad politisk rättegång, har mest besvärat och överväldigad försökt hänga med i den showartade ordväxlingen. När hon väl har pratat så har hon varit lättsam, låtit sig köras över (inom juridiska formella gränser) och hon har hittills även låtit oss hållas, även när folk har lagt sig i rättegången från andra sidan glaset. Till exempel när en plit lade sin hand på en av kamraterna för att avbryta en diskret ordväxling med en av de andra kamraterna och ett starkt ”Rör honom inte!” kom från publiken. Detta ledde till tumult i rättssalen och åklagaren menade att ett daltande med publiken leder till extremistiska handlingar, och syftade på samhället i stort, vilket vidare ledde till en lång och aggressiv diskussion mellan försvaret och åklagarsidan.
I slutändan är detta bättre än att ha en strikt domare men en domare är aldrig mer än just en domare. Under dag tre visade hon med all önskvärd tydlighet att så är fallet, genom att bifalla eller ogilla hemställningar som framfördes till åklagarens fördel.
Bortsett från underhållningen, där åklagaren vid upprepade tillfällen sköts ner från sin trygga sadel, konstaterades det under andra dagen att kamraternas extraadvokater (varje kamrat har för närvarande en huvudansvarig advokat och en extra) inte kommer att betalas av staten. Åklagarens side-kick å andra sidan, herr Bornmann, fortsätter att få betalt under samma premisser som extraadvokaterna tidigare haft, det vill säga att fallet anses vara ett stort och avancerat fall. Beslutet, som fattades av Oberlandesgericht (OLG), vilket är en politiskt styrd domstol med goda relationer till polisledningen och åklagaren i fallet, innebär att kostnaderna på minst 400 000 kronor och eventuellt mycket mer, landar på kamraterna.
Med andra ord: de behöver pengar! Så, på alla vis det går, skramla ihop vad ni kan och skicka till :
Rote Hilfe e.V. OG Hamburg
IBAN: DE06 2001 0020 0084 6102 03
BIC: PBNKDEFF
Meddelande: Parkbank
Under den tredje dagen anfördes även en hemställan om att ogiltigförklara delar av utredningen så som den genomförts och att domstolen ska bortse från och eller diskreditera mediaövervakningen som varit runt fallet, då den obestridligt utnyttjats av flera samverkande snutmyndigheter för att på propagandamanér döma kamraterna på förhand. Anförandet hölls i över en halvtimme och tog upp flera exempel där snuten delar information med media, innan de delat den med försvarssidan. Information som inte sällan varit spekulativ men som presenterats som saklig och faktisk. Domaren beslöt att det i nuläget inte fanns anledning att bifalla denna begäran.
Ett av alla de citat som lämnat mer eller mindre anonyma snut-torra läppar och som reciterats i ett tiotal tidningar sedan dess, är att snuten i och med denna utredning anser sig ha ”stuckit rakt in i hjärtat av den anarkistiska scenen.”
De har onekligen stuckit rakt in i anarkins hjärta, in i kämpande kamraters hjärtan, men vi är som en nässla, som styvmorsviol, en gråbo, våra hjärtan är inte ett utan många, utspridda över hela växtkroppen i det som utgör anarkins och den anarkistiska kampens växtkropp. Som kirskål kommer vi att kväva repressionens avskyvärda, välansade gräsmatta och göra ojämn varje rak linje i dess trädgård.
Skaffa pengar och mod, fortsätt kämpa, skriv till kamraterna och besök rättegången!
I solidaritet med de tre kamraterna från parkbänken
